matildahaggblom

Idag är det lördag vilket egentligen innebär ledighet för våran del. Men idag blev en speciell lördag då barnen och de anställda här på CINDA hade anordnat en avskedsfest för oss eftersom vi lämnar Nuwara Eliya nästa lördag.

 

Med avskedsfest menar jag inte det lilla enkla avtacket som jag och Jasmine hade förväntat oss. Nej, de hade verkligen fixat en riktigt fest för oss med både dans, blommor, tårta och presenter! Så nog kände jag mig ganska snopen imorse när jag nyduschad och oförberedd fick skynda mig att klä på mig, försöka fixa till mina blöta ostyriga lockar för att bege mig upp till samlingshallen för vårt "mottagande". Där väntade alla barnen och anställda på oss, uppklädda, utsmyckade, sminkade och otroligt söta! Man gav oss en varsin enorm bukett och massa fina skrivna tackkort och sedan ledde de oss fram till första parkett för att invänta showen som sedan skulle börja. Och vilken show de bjöd på! Både de minsta och äldsta barnen dansade och sjöng, och jag måste säga att man blir grymt imponerad av dessa barn som alla behärskar de orientaliska dansmovesen utan problem. Jag fick se rörelser jag inte ens trodde en 5-åring kunde åstadkomma och jag kunde inte vara mer bitter på att jag i morgonstressen glömde filmkameran i vårt gröna hus. Så tyvärr finns numera dessa moves bara förevigade i mitt minne.

 

Efter showen bjöds det på fika för både stora och små. Jag och Jasmine var inte sena med att baka svenska chokladbollar så fort vi fick höra att det skulle ske någon form av avsked, och vi ville såklart visa vår tacksamhet och bjuda tillbaka med någonting. Så i fredagskväll skyndade vi oss hem för att försöka åstadkomma det närmaste vi kunde komma svenska chokladbollar. Förutom brist på vaniljsocker och kaffe, enormt stora koksflingor (rev dem direkt från en färsk kokosnöt) plus ett kakopulver som var smaksatt med vanilj så blev dom hyfsat goda. Dessa små kokosbollar delade vi sedan förväntansfullt ut till alla, men det är lite svårt att säga vad reaktionen blev. Trots att några av de vuxna såg lite skeptiska ut när de stoppade denna okända sötsak i deras mun tror jag det gick hem hos de flesta. De ville allafall få receptet efteråt så det måste väl ändå vara ett bra betyg?   

 

Det blev även tårta på kontoret med de anställda innan vi hann med en gruppbild av alla barn, det precis innan regnet började vräka ner. Många bilder skulle tas innan barnen var nöjda och helst skulle även alla 90 barn prova att själva hålla i kameran och ta kort. Detta resulterade i något klibbiga linser, antalet suddiga bilder som ofta kapade av några kroppdelar (Jasmines huvud blev en speciellt utsatt del) och efter vad som kändes som en evighet så var barnen nöjda med att leka fotografer och vi gick aningen rörda och överväldigade hem till vårt hus.  

 

Man inser en sån här dag att man fäster sig vid människor väldigt snabbt och det kommer bli sorgligt att lämna detta stället med dessa vänner. Vår räddning är att vi förmodligen kommer komma tillbaka hit för enstaka besök innan vår hemresa är aktuell. Skulle vara svårt att lämna barnen och personalen utan att veta om man aldrig kommer se dem igen. Tur det finns internet så man kan hålla kontakten även när vi är tillbaka i Sverige!

 

Förövrigt så fick vi även ett väldigt trevligt samtal från våra praktikantvänner i Filippinerna ikväll! Roligt att höra hur killarna har det och dela lite erfarenheter. Jag längtar redan till återträffen i vår,ska bli så spännande att höra hur alla har haft det :)