matildahaggblom

Detta inlägg skrivs från en solstol i Hikkaduwa, med indiska oceanen framför mig och med den lankesiska flaggan svajandes i den svalkande vinden. Det är sri lankas nationaldag idag och jag hade tydligen fel. Det hanns med ett till blogginlägg för min del innan jag far hem till Sverige, även om det nu inte längre skrivs av en praktikant. För nu är jag ju faktiskt inte det, utan helt enkelt bara en vanlig turist som försöker njuta av de sista dagarna av sol och värme innan det blir dags för kylan i lilla Edsbyn.

Det känns så konstigt att det nu är över. Fridsro, praktiken, Sri Lanka. 5 månader har gått så otroligt fort samtidigt som jag har varit med om så oerhört mycket. Avskedet från fridsro och alla människor var allt annat än smärtfritt och det gör fortfarande ont i mig av att veta att jag kanske aldrig mer kommer träffa några av dessa människor som jag lärt känna. "Mina" flickor kanske har fått flytta hem till sina föräldrar nästa gång jag hälsar på, de äldre tjejerna har säkert lämnat för studier eller jobb och de underbart söta tanterna på ålderdomshemmet har kanske fått flytta hem till himlen. Denna tanke smärtar något oerhört samtidigt som jag försöker tänka positivt och vet att jag en dag kommer komma tillbaka. Aldrig mer som PMU praktikant och med min kära praktikantkollega Jasmine vid min sida, men definitivt som besökare eller kanske i andra ärenden.

Det jag vet med säkerhet är dock att denna resa är det bästa jag någonsin gjort. Även om jag kanske inte har uträttat stordåd har det haft stor påverkan på mitt liv och jag kommer för alltid att bära med mig de minnen och upplevelser som jag har varit med om här. Så tack Sri Lanka för allt som du har gett mig, jag kommer alltid minnas dig och ditt folk. Ni finns i mitt hjärta, för alltid.