matildahaggblom

Livet i ett magiskt land - Om min vardag som praktikant i Sri Lanka

En regnig vilodag med soffhäng

Kategori: Allmänt

Idag är det söndag vilket innebär vilodag. Och nog skulle man kunna beskriva vår dag ganska bra med att vi har vilat, dvs bara tagit det lugnt. Eller ja, vi klev faktiskt upp klockan 7 för att gå på förmiddagsmöte som började klockan 8. Problemet var bara att Faith, föreståndaren här på CINDA och som vi skulle gå till kyrkan tillsammans med, hade fått förhinder och därför inte skulle iväg. Detta skulle ändå inte få hindra oss för hur svårt kunde det vara att hitta dit själv? Men ack så fel vi hade. Turistkartan som vi hade fått av Faiths son var katastrofal och orienteringsmänniskan i mig förbittrade sig över denna okunniga person till kartans upphovsman. Däremot såg vi en annan kyrka efter vägen som vi stannade till vid och deltog vid istället. Så det blev tillslut en fin förmiddagsgudstjänst för oss ändå.

Eftersom vår kock också skulle iväg till kyrkan hade vi bestämt att vi denna dag skulle fixa lunchen själva. Efter noga övervägande om vi skulle laga maten själva eller äta ute styrde vi våra cyklar mot Grand Hotell för att unna oss en lite finare söndagslunch för en gångs skull. Och vilken lunch det blev! Pasta med någon smarrig tomat- vitlök-baconsås och sedan efterrätt på det! Har i mina tidigare inlägg beskrivit min oerhörda längtan efter någonting annat än rice and curry och pasta är någonting som har stått högt upp på ”vilja äta”-listan. Så gissa om maten smakade gott. Även om jag nog har ätit godare pasta hemma i Sverige så var denna gudomlig i sitt sammanhang.

Vi passade även på att lyxa till det ytterligare med att beställa in en varsin efterrätt, äppelkaka med vaniljglass. Det var fruktansvärt gott! Som jag längtat efter något riktigt gott fika.  Såklart beställdes det även lite te, och summa summarum landade hela måltiden på 75 kronor. En hyfsat dyr lunch här i Sri Lanka men i svenska mått en riktig brakmiddag till överkomligt pris! Du kan knappast hitta någon restaurang i Sverige som serverar den mängden och kvalitén till det priset.

 
 Soffan som blev vår vän i 4 timmar

Detta är också det underliga och ganska läskiga med att komma till ett land som Sri Lanka. Som en medelklassvensk förvandlas du helt plötsligt till någon som tillhör eliten och du kan i princip köpa allt här, där är ändå så billigt jämfört med Sverige. Jag och Jasmine hade aldrig gått in på Grand Hotell i Stockholm för att ta oss en liten finare söndagsmiddag, men här kan man äta en lunch på ett 4-stjärnigt hotell till ungefär samma prisklass som en lunch på pizzerian hemma i Edsbyn. Det kan nog ganska lätt stiga folk åt huvudet, samtidigt som man förstår att folk passar på att unna sig när det inte kostar skjortan. Det gör ju vi ibland med. Men jag tror aldrig jag har uppskattat det så mycket som jag gör nu heller. Att någon gång ibland få unna sig det där lilla extra, den där lite godare maten eller sitta i den där lite finare soffan när man under vardagarna inte har tillgång till allt det där. Jag har lovat mig själv att jag ska uppskatta i princip allt i Sverige när jag kommer hem! Påminn mig om det bara sen när jag klagar på tråkig mat…

Jag har även märkt att man anpassar sig väldigt fort till sin omgivning. Vi har under dessa 5 veckor som vi varit här ansträngt oss ganska mycket för att passa in och bli bemötta på bästa sätt. Därför har vi sedvanligt klätt oss i plagg som inte blottar våra knän eller axlar allt för mycket. Detta är en kulturgrej som man helt enkelt får rätta sig efter, hur mycket man än gillar det eller inte. Och efter 5 veckor av ständig tanke på hur man klär sig blir man förskräckt så fort man ser en turist i mini-korta shorts och linne med tunna axelband. Hur tänker dem liksom!? Sen inser jag att jag säker hade klätt mig på precis samma sätt om jag hade kommit hit som ovetande turist. Eller som jag säkert kommer göra så fort min praktiktid här är över och jag kliver in i rollen som ”turist på semester”. Man anpassar sig väldigt fort helt enkelt.

Efter en mycket angenäm och njutbar måltid (Ja, jag njöt verkligen av varje tugga, av stunden och av allt) så tänkte vi bara slå oss ner en snabbis i de stora mjuka sofforna för att kolla vår mail och facebook innan vi begav oss tillbaka hemåt. Men strax började regnet falla och vi fick tålmodigt vänta tills regnet hade slutat innan vi kunde cykla tillbaka till vår lilla lya. Problemet var bara det att det aldrig slutade regna. Så vi blev sittande där på Grand Hotell i över 5 timmar. Haha. Fördelen med att vara fast på ett 4-stjärnigt hotell är dock att de förser dig med många goda sötsaker, helt gratis, och innan vi kom därifrån hade vi fått i oss både vaniljte, varm choklad, någon sötsak gjord på kokos, småkakor och chokladpraliner. Så om jag har haft ett sug på sötsaker innan kan jag tala om att detta begär har stillats efter idag.

Tillslut insåg vi dock att regnet aldrig skulle upphöra och om vi ville vara hemma innan mörkrets intrång fick vi snällt trampa på i det forsande regnet. Vilket resulterade i två oerhört blöta men glada och mätta tjejer.

Summa summarum har dagen innehållet mycket mat, sötsaker och ca 4 timmars soffhäng. En lugn och fin söndag helt enkelt.

Svensken i mig ropar efter fika!

Kategori: Allmänt

Ja, då tror jag bestämt att min första svacka sen jag kom till Sri Lanka har infunnit sig. Och det är inte beroende på hemlängtan,kulturkrock eller jobbiga upplevelser som många kanske tror. Utan nej, det beror helt enkelt på att min sötmage nu skriker efter fika. Ni vet, nybakad kladdkaka med en klick grädde; varm äppelpaj med vaniljsås; nyplockade blåbär som blir till en smarrig blåbärspaj eller varför inte min specialare, morotskakan. Som blir sådär saftigt fluffig och färsk som bara en hembakad kaka kan bli. Usch det är så snålvattnet bara rinner på mig när jag tänker på det..  
 
Detta är vad man börjar fantisera om när man dag ut och dag in blir serverad rice and curry alla tre mål mat om dagen. (Ris och curry alltså. Som inte alls är ris och vanlig gul curry som jag och många svenskar med mig först tror, utan curry kan vara massa olika rätter men som alla innehåller någon slags curryblandning). Jag säger inte alls att maten här inte är god, den är fantastisk! Men efter snart 5 veckor och de flesta av dina måltider består av typ en och samma maträtt, ja då börjar man efter ett tag längta efter lite svensk mat, oavsett hur god maten må vara. Så nu består de flesta av min och Jasmines samtal runt matbordet om just mat. Och om fika. Om nybakt bröd. Vad som är gott att ha på brödet. Olika ostar. Ja, och så fortsätter det...
 
Dock återstår det bara 2 veckor av vår tid här i Nuwara Eliya (galet, 2,5 vecka har redan gått sen vi kom hit!) och jag hoppas på att vår tid i Kandy kommer innehålla lite mer frihet i köket och därmed även chansen till att slänga ihop en och annan kladdkaka någongång ibland. Såg idag i mataffären att det finns bakpulver här, puh vår räddning. Förutom det så kommer det nog bli lite jobbigt att åka härifrån, vi börjar fästa oss vid barnen och personalen här. Dom är alla så gulliga. Inte minst börjar nog dom även fästa sig vid oss och det går inte en dag utan att vi får höra "we gonna be so sad when you leave".
 
Roligt att nämna är även att jag och Jasmine får mer och mer förtroende att ha lite engelskalektioner med barnen här, så imorgon har vi lovat att närvara vid tre olika klasser för att på bästa sätt dela med oss av våra oerhörda talanger. Idag hade vi även med min inköpta gitarr och lärde barnen några engelska låtar. Mycket uppskattat!
 
Nu ska jag nog gå och hugga in på kexen och osten som vi köpte idag för att stilla mitt sötbegär. Men om någon vänlig själ känner för det får man gärna baka något gott, packa ner det i ett paket och skicka till Sri Lanka. Vi bor i ett grönt hus bland teplockarna!  
 
Syläraren sätter mig och Jasmine i arbete. Dagens uppgift blev att sy ett kuddfodral.
 
"I am special" är ett läromedel som lärarna här använder för att undervisa om- och förbättra barnens självkänsla. Detta för att förebygga övergrepp i hemmen och lära barnen att förstå om de utsätts för någonting som är felaktigt. 
 
 e

Åter till Cold Mountain

Kategori: Allmänt

Hej bloggen,

Efter en 6 timmars lång bussresa utan air condition är vi nu tillbaka i Nuwara Eliya. Från att lämna ett stekande hett Colombo, där vi först satt och svettades likt grisar, till att anlända till ett regnigt och ruggit Nuwara Eliya tar på krafterna alltså! Jag förstår verkligen varför vi blev sjuka till en början då klimatet i detta land skiftar så otroligt från plats till plats.Tycker nästan synd om min lilla kropp som först tvingas ge ifrån sig dessa litrar med svett till att senare huttra likt en fågelunge utan fjädrar. Men förmodligen kommer vi nog stanna på denna kalla plats resten av de 2,5 veckorna vi ska vara här och inte göra  allt för många impulsiva utflykter, så jag hoppas på smärre överraskningar för min kropp. Dock får regnet gärna lysa med sin frånvaro under dessa veckor, det blir sjukt kallt när det regnar alltså.

Idag har vi deltagit i barnens aktiviteter likt tidigare, men nu har har vi också fått ta del av vårt första riktiga schema! Så nu vet vi lite bättre hur dagarna kommer se ut för våran del, eller ja, hur det ser ut på pappret allafall. Så en "vanlig" dag kommer ungefär se ut som följande:

8.30-9.30 Utomhus/Inomhus aktiviteter med förskolebarnen och Lekskolebarnen

9.30-10.00 Tea time

10.00-10.40 Engelskalektion med förskolebarnen

10.40-12.30 Aktiviteter med "Informal Education Class" eleverna

12.30-13.30 Lunch

13.30-15.00 Vi ska närvara vid Student learning centre för att hjälpa barnen med deras olika läxor

15.00-16.30 Lämnas öppen - vi är alltså där det behövs

Förutom detta oerhört ansträngande schema så kommer dagarna även fyllas med diverse uppgifter från kontoret, vilket kan betyda allt från att samla viss information till planering av föräldradagar. En dag i veckan kommer vi även tillbringa på en av de andra förskolorna som ligger i närheten för att göra liknande aktiviteter/engelskalektioner med barnen som går där.

Det mest revolutionerande idag var när vi hade provning av våra införskaffade Sarees! Och hualigen vad konstig man kände sig! Svansandes runt i någonting som man knappt kunde gå i och som kändes som värsta finklänningen i jämförelse med vad vi har haft på oss tidigare (som desutom då och då kunde blotta din väldigt mätta mage om du inte nålade fast den ordentligt). Men nejdå, sarees är vad kvinnorna här bär, såväl till fest som till vardags, så vi blir väl smått tvungna att lära oss konsten hur man virar detta meterlånga tygstycke runt sig på ett snyggt sätt och hur man sedan ska gå någorlunda normalt. Nu skrattade alla åt oss när vi gick förbi, och det med rätta. Vi såg nog inte kloka ut där vi gick, två stapplande och aningen obekväma blonda jättar. Eller ja, Jasmine står kanske mest för intrycket av en jätte, för sarees hade också det charmerande intrycket av att göra dig längre. Kul för mig, mindre roligt för Jasmine som redan mäter över 183 cm. 

Nu blir det lite planering inför engelskalektionen imorgon, för jag säger er, det är inte bara att hålla i en engelskalektion för 5-6 åringar som inte förstår ett dyft av det du säger, varken på svenska eller engelska! Så, på kärt återseende.

Jasmine får hjälp att vika in sig i sin saree/sari (osäker på stavning)
 
Jag i min saree
 
 
 
 
 
 

Weekend in Colombo

Kategori: Allmänt

Hej hej,
 
I helgen skedde några snabba beslut vilket ledde till att jag i skrivandets stund befinner mig i huvudstaden Colombo, i Christer och Elisabeth Stenbergs superfina och mysiga hus, med ett glas coca-cola och popcorn framför mig. Följande en sport, tyvärr inte fotboll men däremot cricket. Så bra som en söndagkväll kan bli enkelt!
 
Men för att summera det hela lite så fick alltså jag och Jasmine igår fint besök i vårt lilla hus i Nuwara Eliya av Lars och Maria från PMU. De hade varit i Sri Lanka i en vecka och lett en utbildning om påverkansarbete för några av PMUs partners och som avslutning på sin vistelse gjorde de en snabbvisit upp till oss i Nuwara Eliya. Ja, egentligen tror jag besöket inte hade någonting att göra med mig och Jasmine, utan de var nog mer intresserade av att se projeketet där, men vi kan allafall låtsas att vi var en liten del i det hela. Hehe.
 
Eftersom de senare skulle åka ut till kusten för att sen fara hemåt så bestämde vi oss för att slå två flugor i en smäll och följa med dem till huvudstaden för att på så vis också få träffa Christer och Elisabeth innan de skulle fara iväg till Nepal. Och för er som inte vet så jobbar Christer också för PMU (den svenska organisationen som vi åker med) medan hans fru Elisabeth jobbar för Fridsro (organisationen här på Sri Lanka där vi gör våran praktik). Mycket intressanta människor för oss att träffa alltså. Sen så är väl huvudsyftet till att jag vill träffa dem den enkla anledningen att de också kommer från Edsbyn och att jag därför känner dem. Så nu är vi alltså här. Och vilken underbar dag vi har haft!    
 
Finbesöket kom till vårt lilla hem i Nuwara Eliya. PMU "kollegorna" Lars och Maria!
 
Dagen börjande med en skön sovmorgon och sedan svensk frukost ute på deras altan under palmernas skugga. Och hjälp vad gott det var med knäckebröd och hushållsost! Tror aldrig jag har uppskattat detta hårda bröd så mycket som nu.
 
Efter en timmes mysfrukost och prat åkte vi till detta superfina hotell för att äntligen få känna oss som riktiga turister. Chocken som sedan följde när vi såg poolen; massa lättklädda, vita männsikor (som vi typ inte hade sett på 1 månad) och det oändliga havet  som bredde ut sig, var obeskrivlig. Aldrig förut har jag blivit så upprymd över att få sätta mig i en solstol, få tillåtelse att inte tänka på att man visar för mycket hud och att få ta sig ett dopp i den underbart svalkande poolen. Att helt enkelt få vara svensk för en dag. 
 
Detta är  inte någonting återkommande i vår vardag här och det kanske var det som gjorde det till en sådan stor grej, att det var första gången sen vi kom hit som vi faktiskt har badat. Och då har vi faktiskt varit här nu i en hel månad! Bara det är sjukt i sig själv. En månad alltså, i Srille. Får ta och fira varje månad här med ett litet dopp tror jag. Nästa gång hoppas jag på att det blir i havet!
 
Eftermiddagen/kvällen avslutades med en god(!) cappucino på Odels, och det mina vänner är väldigt sällsynt här ska ni veta. Senare byttes Odels bort mot Christers hus, cappucionon mot coca-cola och köpcentrats alla intryck mot en tvskärm visandes den legendariska finalen i cricket som spelas mellan Sri Lanka och West India. Tyvärr vann precis West India. Får se hur många besvikna fans vi möter imorgon på bussen. För ja, imorgon bär det av igen upp mot Nuwara Eliya, vårt hem och den betydligt kallare lufte. Att första tecknen på solbränna har börjat visa sig är dock någonting jag kan trösta mig med imorgon kväll när filtarna ska fram igen. Att jag även nu behärskar cricketsens alla regler är även en ny lärdom jag lärt mig idag. Colombo visade sig från sin allra finaste sida helt enkelt!
 
Så tack Christer och Elisabeth att ni tog hand om oss i några timmar. Timmar som för oss var guld värda. Good night People!
 
Mysfrukost
 
 
För en dag kom vi till paradiset
 
 
 

Återigen snorig,slemmig men mätt

Kategori: Allmänt

Hej mina kära anhängare.
 
I skrivandets stund så är jag återigen sjuk, snorig och slemmig. Anledning till detta är nog den 6 timmars långa resan som vi gjorde igår som innehöll litervis med damm och konstant vinddrag. Vi skulle nämligen besöka de två andra förskolorna som tillhör CINDA som vi inte hade besökt tidigare och utföra lite rapporteringsarbete till Fridsro angående förskolans storlek, behov och problem mm. Men eftersom CINDA inte har tillgång till något mer fordon än en 2-sitsig jeep (vi var 4 stycken som skulle åka) fick jag och Jasmine första parkett bak på flaket.  Dock hade våran "fixarkille" varit så duktig och ställt dit två stolar som blev våra säten. En extra säkerhets årgärd fick bli att knyta fast stolarna med ett oroväckande tunt rep innan vi intog våra platser och begav oss iväg.  
 
Värt att nämna är också att stäckan vi skulle färdas inte var längre än 45 kilometer men tog som sagt 3 timmar enkelresa!! Vägen var som alla andra vägar här i Sri Lanka under ombyggnation och därför tar det sjukt lång tid att ta sig överallt, även om det bara är kortare sträckor.
 
Och till en början tyckte jag det var jätteroligt! Att sitta skumpandes bak på ett flak; med naturen, dofterna och lukterna precis svichandes förbi är ju betydligt roligare än sitta bakom en glasruta inne i en bil. Det blir ju en helt annan upplevelse och så betydligt mer spännande på det viset! Så jag nöjt verkligen, av den otroligt vackra naturen, av Sri Lanka och av mitt sällskap. Ända tills jag insåg hur mycket damm som vi också fick uppleva sådär betydligt mer påtagligare än innanför en glasruta. Det dröjde inte länge förrän stolarna vi satt på hade ett väldigt synligt lager damm över sig och det nytvättade håret kändes strävt som hästhår av allt damm. När jag desutom började få svårt att svälja utan att det gjorde ont i halsen var det helt plötsligt inte lika roligt längre. Och efter 6 timmar av en konstant gropig väg uppskattar man av någon konstig anledning inte varje studs lika mycket..
 
Vår fina ride
 
Mitt fina sällskap den dagen
 
Den vackra utsikten som passerade längst vägen
 
Någonting som dock slog mig när jag satt där bak på flaket; ungefär som jag hade gjort 3 år tidigare i Sydafrika, när min längtan för att göra en resa som denna första gången väcktes; var insikten om att jag verkligen är här! I Sri Lanka!  Som jag har drömt om! Och jag är så otroligt tacksam för den här möjligheten och förundrad över att livet ibland faktiskt kan föra en dit man vill! Ibland gäller det bara att ha förtröstan och lita på att man är på rätt väg, att det faktiskt finns någon som leder en.
 
Nu ska jag snart lägga mig så jag blir kvitt den här dumma förkylningen någongång. Så jag nästa gång jag sitter på ett skumpande flak faktiskt kan uppskatta det fullt ut, hela vägen!
 
Tack även till alla er därhemma som tänker och ber för mig,det uppskattas jättemycket och jag tänker på er med!! Och till mamma, pappa och min fina pojkvän säger jag bara en sak: 2 tim 4:9
Good night
 
Två jättesöta flickor på förskolan vi besökte
 
En av förskolorna vi besökte. De hade upp mot 70 barn på förmiddagen, vilket var alldeles för många i deras trånga utrymme!
 
Jag och fru apa
 
Jasse som sitter och mumsar på en kaka till vårt te. Te som man förövrigt dricker konstant här borta med mycket mjölkpulver och socker.
 
 

3 veckor har passerat...

Kategori: Allmänt

Hej igen!

Nu har det precis gått 3 veckor sen vi anlände till Sri Lanka och vi ska till att börja på vår 4:e vecka. Det känns jättekonstigt för tiden har verkligen bara flugit iväg!

Vår första helg i Nuwara Eliya har varit bra! Förutom att både jag och Jasmine vaknade på söndagmorgonen med både ömmande halsar, snorande näsor och en och annan rejäl hostattack. Jasmine har mest stått för hostattackerna medan jag för det mer slemmiga och snoriga, ungefär som vanligt kan man säga. Det är nog en blandning av det kallare klimatet som vi utsätts för och de hyfsat snoriga ungarna som gärna kladdar med sina smutsiga fingrar på ens kroppsdelar som har utlöst denna bakteriebomb. Men som sagt, förutom lite knövenheter så har helgen varit bra. 

När man är sjuk får man unna sig lite Pringles!
 
I lördags hade vi en ledig dag och bestämde oss för att vara riktiga turister och åka iväg på lite sevädheter. Den botaniska trädgården i Haggala blev vårt resemål och vi tog våra godtrogna cyklar och cyklade iväg. En resväg som var väldigt angenäm på ditvägen då vägen endast gick neråt,neråt och neråt. Man kunde i princip rulla ända fram till entrén. Problemet var bara när vi sen skulle ta våra cyklar tillbaka, då förvandlades snabbt denna angenäma resväg till ett gigantiskt berg som vi skulle bestiga med våra cyklar och det måste ha varit en rolig syn för de mötande att se två dödströtta, svettiga och aningen långsamma svenskor krypa sig uppför denna väg, ständigt påhejande av byborna. Något som dock ignorerades ganska starkt av de två svenskorna.
 

 

Den botaniska trädgården bjöd på många fina blommor, vacker natur och en och annan apa. Det jag dock inte hade förväntat mig var denna nyfikenhet för oss två blonda tjejer och för första gången i mitt liv blev jag riktigt irriterad av att så många människor granskade en från topp till tå, stirrade och pratade om oss när vi gick förbi. Nog för att man får räkna med lite uppmärksamhet på ett sådant ställe, men när vi blev smygfotograferade minst 4 gånger och både mormor och barnbarn hellre tittade på oss än på blommorna blev jag för första gången riktigt irriterad. Vad kan vara så interessant med en vanlig turist? Som det dessutom finns fler av här än på de andra ställena vi varit på. Dock fanns det några som var artiga nog att fråga om de fick ta kort på oss, så vi kom hem med några bilder på människor vi aldrig hade träffat. Knepigt alltså..

Jag och Jasmine tillsammans med ett av våra fans från Colombo
 
 
 

 I söndags vaknade vi som sagt upp med en ovälkommen förkylning och därför uteblev besöket till kyrkan vi hade tänkt göra på morgonen. Istället stannade vi hemma och kurerade oss, jag tvättade tills mina händer bokstavligtalat blödde (vi har ingen tvättmaskin utan måste tvätta för hand) medan Jasmine gick in till "town" för att skaffa oss lite förnödenheter. Trots vårt sjukdomstillstånd så besökte vi under eftermiddagen syläraren som hade bjudit oss på lunch då vi inte hade mage nog att göra henne besviken med att inte komma. Och tur var väl det för när vi kom dit visade det sig att hon hade lagat mat i 3 timmar inför vårt besök, och inte nog med det så hade hon tagit dit sin långväga mamma också för att hon skulle få träffa oss. Även grannar skulle vi visas upp inför och maken till givmildare människor har jag inte varit med om! De ville alla ge oss någonting och det slutade med att vi kom hem med händerna fulla med både frukter, självodlade tomater, en vacker ros och en stor bukett blommor som vi inte vågar tänka på vad de skulle ha kostat hemma i Sverige.

 

Någonting roligt att tillägga är den förbluffande klumpigheter som min kompanjon Jasmine verkar äga som en naturlig gåva. Hon är mycket bra på att tappa saker så det ger ifrån sig höga ljud i olämpliga situationer. Vår megastora vattenkokare glömde hon även bort så den stod och kokade i ca 3 timmar. Tur vi bor i ett stenhus. Hon har även lyckats sätta igång ett bilalarm inne i stan och när vi besökte botaniska trädgården var det såklart hon som lyckades välta en motorcykel som stod parkerad bredvid oss. Tror faktiskt att vi hade stor hjälp av vårt nordiska utseende just då för vi kom undan med några "oh sorry sorry".. Men det är kanske det som kallas att ha spänning i vardagen?

Här får detta inägg ta slut så era ögon inte förblöder. Hoppas ni alla har haft en fin dag därhemma! Kramar från Sri Lanka 

24 timmar senare..

Kategori: Allmänt

Då var det redan dags för ett nytt blogginlägg. Tänker att jag måste passa på nu medan vi har internet eftersom jag inte vet när vi får möjligheten igen 24att sitta en längre tid här på kontoret. Som jag berättade tidigare har vi alltså inget eget internet i vårt lilla hus och måste därför snylta på kontorets wifi när vi får tid. Som tur är jobbar det en liten ängel här som även bär det vackra namnet Faith och hon lånar gärna ut nycklarna till oss så vi kan hålla lite kontakt med er där hemma.

Faith är även föreståndare här på CINDA och jag är verkligen otroligt glad att en sådan fin människa jobbar här och tar hand om oss. I övrigt är alla människor här väldigt tillmötesgående och trevliga och efter redan en dag blev vi hembjuden till syläraren som jobbar här, så på söndag ska vi dit på middag tillsammans med vår ”fixarkille”. Ni får ha hänsyn med mitt minne på namn, men även om jag skulle minnas deras namn är det en hel gåta att lista ut hur de stavas och därav kommer ni få höra mer av dessa vackra smeknamn även i fortsättningen.

Jag tänkte att jag skulle berätta lite mer om vad det är vi egentligen gör här. Tanken är alltså att vi ska se CINDAs olika förskolor och på bästa sätt medverka eller hjälpa till i deras arbete. Så de tre första dagarna som vi har varit här har vi mest sett oss omkring, medverkat lite i barnens olika aktiviteter men framförallt ”fått in känslan” för hur verksamheten bedrivs. Men idag var första dagen som vi var ansvarig för en liten undervisning i engelska för de något äldre barnen som går här på någonting som kallas för ”Informal Education”. Dessa är alltså barn som av någon anledning hoppat av skolan och nu är här för att få undervisning i olika grundämnen eller för att lära sig olika hantverk- och sytekniker. Så det var för en trogen skara på 7 elever som vi idag hade engelskalektion för och jag måste säga att det gick över förväntan! De verkade gilla vår lilla undervisning som skedde med hjälp av lite fantasi, memory och enkla fraser på engelska. Måste dock säga att jag aldrig har känt mig så duktig i engelska som då och ett tag kändes ett framtida yrke inom den engelskspråkiga lärarlinjen inte så omöjligt. Haha. Men som gengäld för vårt engagemang fick vi lära oss en speciell broderiteknik av syläraren, så nu sitter vi flitigt och syr såhär på kvällskvisten.

 

Jag har även hjälpt till lite med att ta kort på några av barnen på de olika förskolorna för registrering. Eftersom detta är en relativ ny verksamhet för Fridsro vill man ha ett register på alla barn som det berör, vilket även inkluderar bilder på alla 400 barn. Det mesta av jobbet är redan gjort, men som så ofta så är det alltid några barn som trillar bort och det är dessa barn som jag nu fått hjälpta till att agera fotograf åt. Måste säga att jag är mycket nöjd med min iphone 4s i fotograferingssyfte!

Vi kommer nästa vecka även få undervisa i lite engelska även för de mindre barnen, vilket känns som ett svårare uppdrag då språket ställer till det en aning då ingen av oss kan ett ord tamil. Men får vi bara en lärare som hjälper oss att översätta ska nog det gå vägen det med.

Förövrigt så är allt bra. Maten som kocken lagar är underbart god, men trots det kan man inte låta bli att längta efter någonting riktigt svenskt ibland bland all denna mängd av ris och curry. En nybakad jordgubb- och rabarberpaj med vaniljsås kanske? Eller en helt vanlig lasagne med en god sallad till? Mmm för svensk kladdkaka alltså.. Nej nu får jag sluta innan jag förgår. Tur det är middag snart och att vi köpte frukt idag. Ska ha lite fredagsmys med frukt och någon film framför datorn ikväll tänkte vi.

Hoppas ni alla har det så gott där hemma! Ni ska veta att jag tänker på er och framförallt tänker jag på min fina vän Frida som idag blir 20 år!! Stort grattis Frida, önskar jag kunde vara där och dela någonting riktigt smarrigt och onyttigt med dig nu!! Haha ni hör ju, nu måste jag sluta.

Godnatt med er!

Nuwara Eliya

Kategori: Allmänt

Hej!
 
Mycket har hänt sen jag skrev senast och jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Kan ju börja med att meddela att vi nu befinner oss i Nuwara Eliya, teplockarnas hemland och mekkat för alla oss som älskar te. Här är det bara teplantage så långt ögat når och otroligt vackert!  Fast på ett helt annat sätt än i Kandy och Bokkawala. Där växte djungeln vilt och frodande medan de mer strukturernade tebuskarna här öppnar upp till en helt annan vy och breder ut sig likt en mjuk grön matta över kullarna. Så än så länge har jag inte kommit i underfund med vad jag tycker är vackrast..  
 
 
Klimatet är också helt annorlunda, vilket vi blev förvarnade om och även fick erfara den första kvällen. Efter att ha anlänt när solen fortfarande smekte skönt och man äntligen kunde vistas i solen utan att svettas så kom lite regn framåt kvällen och därmed även kylan! Och nog blev det en liten chock för kroppen efter att varit beroende av fläktar i två veckor för att inte svettas för mycket. Helt plötsligt var det kallt som i Sverige och det jobbigaste var att det nästan var kallare i huset. Så första natten blev det till att sova med ullunderställ och raggsockor! Tackar min far för att jag var så klok och packade ner det. Dock har de senaste två kvällarna inte alls varit lika kalla, men raggsockorna får ändå ligga på betryggande avstånd.   
 
Jag och Jasmine bor tillsammans i ett litet grönt hus med två rum och kök som ligger omgärdat av massor av grönskasodlingar och vackra blommor. Vi har även vår alldeles egna kock! haha. Kändes jättekonstigt till en början då man som svensk är van vid att ta hand om sig själv och jag tycker fortfarande att det känns lite smått besvärande att det finns en person som är där för att koka ens tevatten. Men antar att det helt enkelt är att gilla läget då de har ansträngt sig så mycket för våran skull och för att vi ska ha det så bra som möjligt. Måste ge beröm till vår alldeles egna fixarkille som är ansvarig för oss. Han fixar allt! Nästan så det går till överdrift ibland kan man tycka, speciellet när han erbjuder sig att fixa fram en frukt som det inte ens är säsong för, bara för att jag sa att jag tyckte den var god. Haha.
 
 
 
Anledningen till att vi är i Nuwara Eliya är för att fridsro för ca 2 månader sen tog över en verksamhet här som heter CINDA (children-in-need development association) där man bedriver förskola/daycare/skola för "drop outs"/mm för teplockarnas barn. Vi har redan fått besöka 3 olika förskolor som man driver i området och vi bor på samma område som CINDAs huvudkontor och förskola ligger. Det är även på deras kontor som jag nu sitter och skriver detta inlägg eftersom vi själva inte har wifi i huset. Ni får därför hålla till godo med uppdateringen under den här månaden.
 
Det är väldigt facinerande att se det arbete som drivs här men man ser då också vad stort behovet är på verksamheter likt dessa! De två förskolor vi besökte hade över 90 barn som var hos dem dagligen, men jag skulle gissa på att byggnaden de höll till i inte va större än 60 m2. Ett alltså mycket stort behov av fler och större lokaler men tyvärr har CINDA inte tillräckliga resurser för att klara detta än. Dock är det någonting man jobbar på och hoppas kunna satsa på i framtiden.
  
 
 
Vi har även hyrt en varsin cykel för vår tid här i Nuwara Eliya. Så det har redan hunnits med två stycken cykelturer runt sjön här och ner till "town". Känns ungefär som att cykla runt ullungen, det är ganska snabbt gjort om man säger så. Dock stöter man på vissa djur och kreatur som man vanligtvis kanske inte skulle patrullera efter 301:an hemma. Ett annat problem är ju också det här med vänstertrafiken. Men vi har triumfkortet "dum turist" att ta till när vi vinglar över på fel sida då och då.. 
 
Idag tog vi en cykeltur till teplantagen. Eller ja, vi är ju omringad av dem i och för sig, men till några plantage längre bort. Otroligt fin utsikt och vi fick några fina turistiska bilder. Great day.
 
Nu har klockan runnit iväg och jag måste avsluta. Vi får se när uppdateringen sker nästa gång!
Ha en trevlig helg, och god natt till er alla!
 
 
 
 
 
 

En bra helg!

Kategori: Allmänt

Hej du sena söndagskväll.
 
Helgen i landet långt borta har varit bra! Men som vi trodde så blev resan till Nuwara Eliya uppskjuten och är nu beräknad att avgå någongång i början på veckan istället. Och när de säger måndag/tisdag så skulle vi gissa på att det blir någongång under onsdagen ungefär.. Men jag är inte bitter!
 
Tvärtom har det varit skönt att haft helgen ledig till att bara ta det lugnt och skönt här på Fridsro istället. Igår, lördag, gick förmiddagen åt till att inspektera amerikanskornas tillfälliga klinik för akupunktur som de satte upp för personal och barn här på barnhemmet. Blev några hjärtskärande klagoskrik från några av barnen medan andra var superduktiga och knappt gav ifrån sig ett ljud när de fick nålar i både ben, armar, öron och nacke. Imponerande!
 
Eftermiddagen blev till att ta igen all den fruktansvärda mängd energi som man förlorat under de 5 första timmarna på dygnet (höhö) och jag tror "powernapen" jag skulle ta varade i över 1 och 1/2  timme. Så kan det gå..Sedan blev det till att försöka få fart på skallen igen och vi gick runt och inspekterade området och sysselsatte oss själva med både det ena och det andra. Insåg att vi var väldigt sugna på dessa gudomligt goda pannkakor som vi hade fått serverade till oss en vecka tidigare och vi bestämde oss därför att ta reda på hur man tillagar denna goda lankesiska dessert. En kvinna och några äldre tjejer blev utsatta för våra många och kluriga frågor och strax hade vi även fått med oss tre frivilliga att följa med oss och införskaffa de magiska ingridienserna. En färsk kokosnöt, ägg, socker, mjöl, vatten och någon saffransliknande krydda var allt som krävdes, kanon!
 
Efter en snabb promenad runt hörnet så hade vi ingridienserna i vår hand och pannkaksbaket kunde starta! Lärde mig hur man gröper ut en kokosnöt och gör hemmagjorda kokosflingor (jag måste köpa med mig en sån mackapär med mig hem!) och vi kom också till insikt om några av de regler som finns här på barnhemmet... Det kan inte alltid vara så lätt att växa upp här och inte ha den friheten som jag ser som självklar. Man inser då att man faktiskt har det väldigt bra hemma i Sverige.
 
Pannkakorna blev i varje fall supergoda och magen mådde fortfarande bra när jag vaknade imorse. Dock mådde vår toalett lite dåligare och hade "sagt upp sig", som Jasmines mamma skulle ha sagt. Så nu har vi en toalett som inte går att spoa och som desutom luktar blöja, så det är väl det mindre trevliga som hänt. Men trots det vill jag inte vara den som klagar,då jag ändå är tacksam att det faktiskt är en helt vanlig toalett vi har och inte ett hål i marken som det kan vara för vissa andra. Tänker på er dusch i Indien Noomi, Emelie,Annika och Charlotte!
 
Så förutom den lilla toalettincidenten som säkert är lagad tills imorgon så har söndagen varit mycket fin! Den startade med gudstjänst ute i kapellet här på Fridsro och följdes sedan av en tur in till Kandy där det blev en fin lunch med laxmy, införskaffning av tyg till våra Sarees och sedan även en liten gitarr till mig själv! Har insett att en gitarr kan vara ett väldigt bra verktyg om man någon gång blir uttråkad, måste underhålla barnen eller helt enkelt vill ta en stund för sig själv. Så mycket nöjd med mina inköp idag! Förmodligen kommer bilder på våra sarees sen när vi har sytt upp dem, för själva sareen som man köper är princip bara 5 meter tyg. 
 
Nu blir det sömn för min del, så hoppas vi på att toalettproblemet är löst tills imorgon! Godnatt med er alla, Subaratriak!
 
  
 
 
 
Underbara små gula pannkakor!
 
Premiäråkning med lokalbussen! Var ju också en upplevelse kan man säga..

Underbara klibbiga land

Kategori: Allmänt

Hej igen bloggen och ni svenska läsare!
 
De senaste dagarna har det varit otroligt varmt här i Kandy! Man går runt och är konstant klibbig vilket känns ganska ofräscht många gånger. Men jag klagar inte! Just nu är man väldigt tacksam att man har en dusch att komma hem till vilket inte är självklart för många andra. Och när man hör att de första minusgraderna har smugit sig på där hemma i Sverige så tänker jag tacksamt på dessa varmare grader. Dock kan man ju inte undgå att längta efter en svalkande pool när värmen är så påtagligt.. Men har vi tur kanske det blir ett dopp i sjön uppe i Nuwara Eliya:)
 
Förutom att det har varit varmt har jag även behandlat min första patient i akupunktur, vilket var både skrämmande men spännande!  Så kursen är nu avslutad och jag har fått mig ett fint litet skimmrande certificat som intygar att jag har klarat av denna prövning galant. Må erkänna att jag är lite stolt över mig själv ändå.
 
Imorgon bär det nog av till Nuwara Eliya! Varför jag skriver nog är för att det är den sista informationen vi fick. Det var i söndags, så det känns lite osäkert nu när vi inte har hört någonting mer. Man vet ju aldrig i det här landet liksom.. Väskorna är ändå packade så vi inte blir tagna på sängen imorgon om någon plöstligt skulle banka på dörren och säga att vi åker om 10 minuter. Det har ju hänt förut.
 
Jag ser verkligen fram emot att få komma till Nuwara Eliya faktiskt. Trots att många har försökt avskräcka oss med berättelser om det kallare klimatet så tror jag verkligen att det blir en upplevelse att få komma dit. Alla lankeser vi träffat säger att det är en sådan fantastikst vacker plats och om det nu stämmer måste det ungefär vara som att komma till himlen. Jag tycker nämligen att Fridsro och Kandy, där vi nu befinner oss, är en sådan bländande vacker plats att jag inte förstår hur jag ska kunna åka härifrån sen i februari. Den sprängande röda solnedgången som går ner över de blånande bergen tillsammans med djungelns alla ljud i bakgrunden är svårslagen alltså. Jag kommer definitivt tillbringa många fler solnedgångar uppe på taket till gamla sjukhuset här på Fridsro, det har verkligen blivit till mitt favoritställe. Igår var det en sådan fruktansvärt vacker solnedgång så man nästan ville gåta (Okej där överdrev jag men den va sjukt vackert!). Gav mig själv en liten smäll på käften när jag insåg att jag hade glömt kameran på rummet.. Men som Jasmine sa: " det kommer komma massvis med fler sådana där solnedgångar innan vi ska hem", och det är jag glad för!
 
Måste även ge ett beröm till den mat som vi har fått lagad till oss den här veckan. Den är så otroligt god! Jag som trodde att man möjligtvis skulle gå ner i vikt de här 5 månaderna, men om det fortsätter såhär kommer nog både jag och Jasmine komma hem ganska gödda och runda. Min enda upplevelser med stark mat skedde dock igår, när jag av misstag åt en hel chili istället för vad jag trodde var en ärtskida. Det kan man kalla om brännande mun!
Men förutom den lilla incidenten så har maten som sagt varit väldigt behagande till både smak och starkhet. Dock beror det nog till största delen på de 5 amerikanerna som har bott här de senaste dagarna. Kocken lagar nog då till väldigt extra varierande och betydligt less spicy food. Men inte mig emot! Jag är nöjd bara jag får smaka på all denna saftiga annanas som vi blir serverade varje dag. Wounderful, as the americans would have said it
 
Nu blir det packa lite mer innan det är dags för sängen. Solen går ju ner 18.30 här, så efter det är det kolmörkt ute och man har inget annat väl än att gå in tll sitt rum och lägga sig. Eller blogga. Ungefär. Men sen så går ju alla här upp klockan 4-5 på morgonen också, så inte undra på att man lägger sig så tidigt! Så, guds frid vare med dig, eller aybovan, som vi säger här!
 
 
Jag som försökskanin när Jasmine skulle nåla mig.
 
Mitt fina certificat
 
Laxmy tog med oss till The Tooth Temple i Kandy. Tyvärr såg vi ingen tand men däremot en massa Buddah!
 
 
Bokkawala
 
 
 Den underbara utsikten

Blod, svett och tårar

Kategori: Allmänt

Idag har varit en påfrestande dag både för mitt psyke, mitt högra öra och för mina svettkörtlar. Öronakupunkturkursen (långt ord btw) tog nämligen ytterligare ett steg i lärandet av denna komplexa behandlingsmetod och vi skulle därför, efter 1 och en halv dag av utbildning, prova att sticka dessa nålar i varandras öron!! Tror det var både vetenskapen om detta och bristen på fläktar i rummet som därför framkallade dessa groteska svettningar..
 
För att komma tillbaka till hur det hela slutade så ska jag bara börja med att berätta att vi även hade "patientbehandling" idag där alltså riktiga personer, både funktionshindrade och inte, kom för att få sina åkommor behandlade genom denna öronakupunkturbehandling. Som tur var skulle inte vi utföra behandlingen utan det lämnades åt de 5 legitimerade och studerande amerikanskor som håller i kursen. Puh. Vi skulle istället observera och endast "se och lära". Och måste erkänna att en skeptiker som jag faktiskt blev imponerad när behandlingen visade sig lindra - eller rent utav helt ta bort smärtan för vissa patienter. Riktigt häftigt faktiskt!  
 
Att gå in på hur det hela fungerar är en hel vetenskap i sig så det tänker jag inte göra. Men för er som inte vet vad akupunktur är kan jag kort säga att man sticker in små små nålar på olika ställen/punkter i kroppen (vi håller bara på med olika punkter på örat), och genom det så kan man minska eller helt ta bort smärta som finns på helt andra ställen på kroppen. 
 
Så nu tillbaka till vår egen "träning". Efter lite övning på ett gummiöra blev jag alltså försökskanin till Jasmine och vice versa. Och förlåt Jasmine, men det var faktiskt inte så jätte skönt. Haha. Tror dock vi alla var lika dåliga i början och jag tyckte verkligen synd om den lankesiska damen som också deltog i kursen som efter ett tag blev min "patient". Minen hon gjorde när jag förde in nålen visade inte på någon skön, avslappnande behandning precis... 
 
Förutom lite panik där ett tag och ett smått blödande öra har det varit en bra dag. Känner att jag mer och mer börjar komma in mig här i landet och innan det är dags att åka hem tror jag faktiskt att jag kommer känna mig riktigt som hemma! Maten är otroligt god (och inte dödligt spicy hittills), naturen är slående vacker och människorna här är otroligt vänliga och alla vill de hälsa och prata med dig även om de inte kan engelska. Dock så märker man ju självklart av vissa olikheter i kulturen också och jag blev smått stum när den första buddisten jag träffade pratade om hur han kunde se vad jag hade varit i mitt tidigare liv. Inte vad man är van vid precis. Ovant är det också att alla människor här vickar på huvudet på något konstigt vis när de pratar. Tydligen är det deras sätt att nicka och alltså säga Ja, men det ser snarare ut som de alltid är jätte osäkra på vad de vill och att de liksom inte kan bestämma sig. Kulturkrock skulle man kunna kalla det.. 
 
För att inte göra inlägget för långt så min vän Axel slutar läsa det så väljer jag att avrunda här. Även om det finns mycket fler intryck, känslor och tankar jag skulle kunna skriva om. Men det får bli en annan gång. Hoppas ni alla har haft en lika varierande dag som jag! Godnatt så länge!
 
(Gå förresten även in på min resekompis Jasmines blogg, www.jonsssonjasmine.blogg.se .Varnar dock för plagiat av både layout, bilder och viss textning. Hon har lite dålig fantasi ibland den där tjejen;) ) 

Akupunktur för hela slanten

Kategori: Allmänt

Idag har varit en minst sagt intressant och spännande dag. Jag har nämligen fått prova på akupunktur för första gången i mitt liv, och i vänsterörat dessutom! Mm ja vet, det låter jättekonstigt men det är sant. Egentligen skulle vi ju, enligt den första planeringen vi fick, vara på väg till Nuwara Eliya i detta nu. Men inte så oväntat så sker det som sagt ganska ofta förändringar i detta land, och det med ganska tvära kast. Inte mig emot, tvärtom tycker jag nog att det är ganska roligt med denna omväxlande och lite oförutsägbara livsstil..
 
Så istället för att spendera veckan i te-älskarnas mekka kommer vi istället att delta i en kurs om akupunktur i 4 dagar. Haha. Det är ju lite komiskt. Lilla jag bland dessa legitimerade sjukgymnaster och doktorer. Man känner ju sig ganska bortkommen. Men jag är glad för möjligheten och det är faktiskt väldigt intressant och framförallt allt är det en ny erfarnehet!
 
Idag var första dagen på kursen och jag lärde mig om örats anatomi. Måste säga att jag ändå klarade mig hyfsat bra med tanke på att de andra som var där redan behärskade de flesta medicinska termerna som jag tyckte var rena grekiskan. Imorgon ska vi sedan gå in på de olika punkterna som finns i örat där vi sen ska placera nålen, och sen ska vi även få praktisera med nålar på varandra och sen tillslut på riktiga patienter (!!!). Arrrhgh. Ni kan ju bara förstå att jag är aningen nervös för det. Sticka in nålar i folks öron liksom, bara sådär. Men aja, jag lär ju inte döda någon..
 
Att all kommunication och samtal förs på engelska kan man ju ibland tycka är besvärande. Men trots att jag idag hade lite svårigheter att hänga med i den medicinska världens alla termer, som desutom sas på engelska, så tycker jag inte alls att språket har varit något större hinder hittills. Alla här i Sri Lanka är väldigt duktiga på att prata engelska och den enda gången man känner sig begränsad är när man umgås med de mindre barnen. Där är det Singhala som gäller och vi försöker så gott det går att lära oss några fraser på detta främmande språk. Annars har jag och Jasmine kommit till ett stadium där vi nu pratar engelska med varandra även om det inte alla gånger är andra som är i närheten. Det måste väl ändå vara ett bra tecken?
 
Jag tänker på er där hemma, men trots att du gärna vill det mamma så har jag tyvärr inte hemlängtan. Inte än.. Nu blir det att sova, för imorgon väntar en ny dag med nya utmaningar! Good night


Tillbaka på Fridsro

Kategori: Allmänt

Hej resebloggen och alla dess följeslagare!

Har inte uppdaterat er på 2 dagar nu, och det beror dels på två saker:
1. Helgen har varit väldigt fullspäckad och intensiv och därav har jag somnat ögonblicket jag lagt huvudet på kudden.
2. Jag har inte haft tillgång till internet.
Så, därför kommer här en summering av helgen som varit:

I fredags kom vår handledare hit till Fridsro och gav besked om att vi snabbt skulle packa ihop kläder så vi klarade oss över helgen. Sagt och gjort satte vi oss sedan i en bil och fick vidare instruktioner. Vi skulle tillbringa helgen i Kandy (närmsta stad och Sri Lankas näst största stad) där vi skulle få göra besök på några projekt inom de två stora programmen som Fridsro har, CFC och CBR. (Läs mer om de olika prgrammen och projeketen som Fridsro driver på www.fridsro.org)

Hela fredagen spenderades därför på en skola strax utanför Kandy där CFC varje fredag undervisar lärare från de statliga skolorna inom olika ämnen som berör barnen. Just den här fredagen handlade utbildningen om hur lärarna undviker att sätta barnen under allt för stor press i skolan och om hur lärarna snarare ska agera som consulers/stödpersoner åt eleverna än opersonliga, stränga magistrar. En mycket lärorik och behövande undervisning för dessa lärare skulle jag vilja säga! Och trots att allt som sas den dagen var på Singales och översättningen skedde ganska sporadisk tror jag att jag fick med kontentan av innehållet..

Under lördagen följde vi med CBR till en förskola för funktionshindrande barn där de hade musik- och danslektion för dessa funktionshindrande barn. Ett mycket facinerande arbete att se då dessa två lärare som ledde lektionen båda var blinda! Trots detta kunde det mycket skickligt bemästa sitt arbete och visa dessa barn att de, trots sitt funktionshinder kan leva ett normalt liv och att det finns en framtid för dem. Någonting jag tror dessa barn och männsikor verkligen behöver få uppmuntran till i ett land som Sri Lanka, där funktionshindrade under en mycket lång tid levt ett liv utanför samhället.

Efter en timmes medverkan vid musikklassen åkte vi till nästa projekt som skedde en timmes bilfärd bort, låååång ute i bushen. Där besökte vi ytterligare en förskola, men där fanns både barn med och utan funktionshinder. Exakt vad vår uppgift där var är svårt att säga då jag och Jasmine mest satt med och lyssande när föräldrarna till barnen hade någon slags "frågestund" där de fick komma med frågor och diskutera deras situation. Allt detta skedde ju också på singales så därför var det svårt att veta exakt vad som sas, men kvinnan som följde med oss försökte översätta så gott hon kunde.

Samtidigt som denna "frågestund" bland föräldrarna pågick hade Shani, vår amerikanske vän som också bor på fridsro som volontär, bildlektion med barnen som var där. De var alla så otroligt söta och vi fick möjlighet att öva vår nylärda singales på dessa barn sen.. Det var roligt!

Vi kom tillbaka till Kandy ca klockan 4 på eftermiddagen som följdes av lite efterlängtad vila innan vi begav oss in till centrum av Kandy tillsammans med vår handledare och hans familj. De bjöd oss på både det ena och det andra och vi fick även ett smakprov på vad Kandy har att erbjuda i shoppingväg.. Ångrar redan att jag tog med mig så mycket kläder..
Kvällen avslutades på en mysig restaurang där vi fick prova på den traditionella rätten "hoppers". Vilket inte var gräshoppor som Jasmine trodde.. Tack och lov.

Söndagen blev till att följa med vår handledare och hans familj på söndagsgudstjänst, sedan hem för att vila, ta en promenad i monsunregnet, äta jättegod lunch och sedan åka tillbaka till Fridsro. Och nu ska vi sova.. Ska upp i ottan imorgon för att sedan gå på föreläsning om akupunktur eller va de nu heter. Ska bli spännande! Godnatt


Ett kort inlägg...

Kategori: Allmänt

Ikväll blir det ett kort inlägg för det blev ingen middagslur för mig idag så nu är jag skittrött.

Idag såg vi vår första orm sen vår ankomst! Dock var den redan död när jag kom, men hade oturen varit framme hade kanske kvinnan som hittade den dött innan. Hon råkade nämligen ta på ormen som hade slingrat sig upp på trappräcket, så när hon klockan 4 på morgonen skulle gå ner i mörkret så kände hon någonting konstigt under handen. Hon tände lampan och såg att det inte var trappräcket hon tagit i utan i en av de mest dödligaste ormarna som finns på Sri Lanka. Jag kan bara föreställa mig hur snabbt barnen kom upp ur sängen efter det där skriket.. Så det var den stora nyheten när jag kom dit imorse för att hjälpta till. Dock verkade den inte lika skräckinjagande när jag såg ormen ligga där, livlös, liten och huvudlös. Men tänkt vad ett sådant litet kräk kan ställa till med ändå.. Hua.

Annars har dagen i stort sett ut som gårdagen. Hjälpte till med barnen i huset Esther, tog det lugnt under dagen medan barnen var i skolan, gick tillbaka till Esther när klockan slog två. Åt och lekte med barnen och sedan vid 4 tiden tog vi en välbehövlig promenad med Laxmy i denna otroligt fina natur! Den tar verkligen andan ur en..

För övrigt har jag även hunnit skypa en snabbis med både mor,far och pojkvän ikväll. Det var mysigt!

Men nu ska jag sova, för imorgon väntar en ny spännande dag! Godnatt

Tumultet utbryter...

Kategori: Allmänt

Idag har känts som en lång dag. Kanske för att vi klev upp halv 6 imorse. Sen så har vi även gjort mycket och därav känns nog tiden längre än vad den brukar.
 
Dagen började med att jag fick hjälpa småtjejerna att göra sig iordning inför skolan. Så när jag klev innanför dörren till huset Esther som det så fint heter blev det plötsligt väldigt svårt för dessa fnissiga tjejer få i sig någon mat. Så pass att deras skötare fick snabba på deras takt om de skulle bli färdiga någon gång. Efter frukost var det dags att inträda min roll som "care taker" och jag fick i uppgift att hjälpa dem på med deras skoluniformer, kamma och sätta upp deras hår och som avslutning fick jag en kräm och puder i handen som jag skulle använda... Men till vad? Det fick jag inga instruktioner om så tillslut fick jag tjuvkika på den lite äldre tjejen som flitigt hjälpte sina små systrar och detta skulle alltså användas till att smörja in barnen på kroppen och i ansiktet. Aha. Har aldrig tidigare varit med om att man använder babypuder i ansiktet, men förmodligen fungerar det lika bra som Mary Kay eller Rosenserien för dessa ungar såg då så fina ut så. Kanske ska prova det Maja? 
 
Barnen begav sig sedan iväg till skolbussen och efter det tog jag och Jasmine en liten nap på ca 2 timmar! haha. Säger ju det, vi sover likt aldrig förr! Måste vara någonting i luften.. 
Så efter tuppluren och lunchen blev det en snabb promenad runt området innan skolbarnen kom hem igen vid 2 tiden och jag gick tillbaka till huset Esther.
 
Denna gång var det matdags som stod på schemat och maken till tystare barn vid ett matbord har jag aldrig varit med om. Det kan man säga är att ha pli på sina ungar! Sedan var det städning, sortering av tvätt, vikning av tvätt, putsning av skor och läxläsning som gällde för barnen. Jag gjorde ett tappert försök att hjälpa barnen med deras läxor, men viss problematik uppstod när hälten av läxorna var på singales. Ett annat problem var också att jag helt plötsligt blev omåttligt populär. Alla tjejerna ville att jag skulle sitta bredvid dem och göra läxan, men att sitta bredvid 10 pers samtidigt är ju i praktiken ganska osmidigt. Så viss rivalitet uppstod där bland tjejerna och den ena knuffen efter den andra ledde tillslut att ett smått tumult uppstod och några fick sig en och annan smocka. Dock räddade jag upp situationen genom att efter ett tag avlägsna mig eftersom jag och Jasmine skulle ta en promenad med Laxmy in till Bokkawala och köpa lite frukt och annat smått och gott. 3 mangofrukter, 3 avokados och 5 andra frukter som jag inte kan namnet på kom vi tillslut hem med, allt till priset av 8 spänn!
 
Kvällen ägnades åt att smacka i sig några av dessa frukter ute i kvällsmörkret, med syssor och andra djuriska ljud svagt i bakgrunden. Sedan blev det några varv med löparskorna (eller snarare ett med väldigt många hopp och atletiska rörelser)  runt "rondellen" här utanför för att springa av oss all enegri. Vi passade på när det var bäcksvart ute och hoppades att inga ormar skulle ligga där på vägen. Men efter några skutt, hopp och ljud som tydligen inte var så diskreta som vi hoppades på så började några killar komma ut och kolla på vad vi gjorde, så då blev det inte så roligt längre så vi gick in igen.  
 
Imorgon blir det upp i ottan igen för att på nytt kamma små mörka lockar, knyta slipsknutar och knäppa små vita klänningar innan barnen går till skolan. Därför blir det nu sova. See ya!
 
 
 
 
 

24 h i några bilder

Kategori: Allmänt

Än har vi inte hunnit knäppa så många bilder. Men för att stilla er nyfikenhet kommer här några.. Enjoy

På plats i Sri Lanka!

Kategori: Allmänt

Då är vi på plats! Och vi lever! Allt har faktiskt gått som på räls kan man säga. Flyget, all packning kom med, det var någon som stod där med en namnskylt på flygplatsen och efter en facinerande med dock slumrig och aningen kall biltur kom vi säkert fram till Fridsro. (Dom trodde nog att vi svenskar älskade kyla och blåste därför på fullt med ACn) Så nu ligger vi här i en varsin säng och skriver våra första blogginlägg från Sri Lanka. Vi har ju i och för sig redan varit här i ett dygn nu, men pga lite strul med internet igårkväll har uppdateringen inte skett förrän nu.
 
Så vad ska jag börja med? Det är varmt här. Och fuktigt. Mitt hår ser därför inte så smickrande ut just nu. Ca 28-29 grader tror jag temperaturen har legat på de här dagarna, även om vi mestadels gick som i en dimma igår och varken kände in eller ut.. Jasmine och jag delar ett rum i huvudbyggnaden och har egen toalett och dusch, så just nu bor vi som kungar. Dock fick vi reda på igår när vi kom att vi inte skulle stanna här på barnhemmet så länge, utan om ca en vecka åker vi till Nuwara Eliya och blir där i ca 1,5 månad för att hjälpta till med förskoleverksamheten som de har där. Och när man talar med människorna här blir det nog till att räkna med tjocktröjan. Woho. Jag som hade sett fram emot att slippa höstkylan i Sverige, haha.
 
Dock så är det inte så farligt som de låter. Skulle solen vara framme blir det nog likt en vacker sommardag. Känns faktiskt bra med denna variation och jag måste säga att jag är överraskad över den seriösa planering som vår handledare ändå tycks ha ägnat sig åt. När man har talat med personer från Sverige har det snarare låtit som planering knappast finns i dessa människors ordförråd, så klart pluspoäng där! Därför ser "planeringen" ut som så att vi först kommer vara 1,5 månad i Nuwara Eliya, 1 månad i Kandy med CBR projektet och restrerande tid här på barnhemmet. Låter som en bra planering för mig! Och någonstans där emellan ska vi även hinna med någon tur till Colombo, Jaffna, åka ut med hälsokliniken och mycket mer.. Så nog tror jag vi håller oss sysselsatta!
 
Förutom allt det praktiska som jag nu rabblat upp så har vi hunnit med lite mer roliga upplevelser. Det första vi såg igår när vi åkte i bilen var två elefanter lastade på en lastbil; Jasmine har på 24 timmar hunnit spilla ut en hel schampoflaska, en hel kokosnöt fylld med saft och översvämmat en toalettstol; vi har burit en get och ikväll såg jag min första kackerlacka. Som en helt vanlig dag i djungeln helt enkelt..
 
Men nu blir det till att sova för imorgon blir det upp 05.30 för att hjälpa barnen att göra sig iordning inför skolan.. Alltså om 5 timmar. Hm, det känns. Tur vi hann sova i 2 timmar medan vi väntade på vårt handledarmöte idag då, så kanske man har tagit igen det lite.. Så godnatt med er alla! Bilder kommer senare :)

Introduction Sri Lanka

Kategori: Allmänt

Min blogg har återuppstått! Endast för syftet att beskriva min vardag där jag nu befinner mig, på den otroligt vackra ön Sri Lanka! Här kommer jag spendera det kommande 5 månaderna tillsammans med Jasmine, min resekompis och nyfunna vän. Vad som kommer ske på vägen av dessa månaders praktik i ett land som håller på och återhämtar sig efter ett brutalt inbördeskrig vet varken jag eller Jasmine än. Det visar sig helt enkelt. Det enda jag vet är att det kommer bli några grymt spännande och upplevelserika månader och förhoppningen är att komma hem många erfarneheter rikare, kanske aning klokare på livet, mer tacksam till en varm dusch och med några grymt fina minnen som jag för alltid kommer bära med mig.
 
Och med risk att detta första inlägg kan bli långt och att några redan har slutat läsa så tänkte jag bara ge en liten kort bakgrundshistoria för er som inte vet vad det är jag har gett mig ut på. Jag har alltså blivit utskickad via organisationen PMU (Pingst Missionens Utvecklingssamarbete) som praktikant för att praktisera för Fridsro i Sri Lanka. Fridsro är en organisation som dels driver ett barnhem; dels har olika projekt ute i landet så som CBR (Community Based Rehabilitation) där man arbetar med handikappade, CFC (Child- friendly communities) som arbetar för att stärka familjernas möjlighet att själva ta hand om barn som annars blir placerad på barnehem och övriga projekt så som att stärka demokratin mm. Fridsro jobbar även med katastrofhjälp på olika vis, men allt detta går att läsa om på www.fridsro.org.
 
Så vad är då min del i detta? Först och främst har jag alltså blivit utskickade som praktikant för att ta del av hela organisationens arbete för att förhoppningsvis lära mig någonting vettigt av detta. Få ökad kulturförståelse, bättre insikt i arbetet, ökat engagemang för mission/bistånd men framförallt komma till insikt och förändra mina perspektiv. Självklart kommer jag även att själv hjälpta till och delta vid de olika projekten på bästa sätt. Men vad det är och hur det går till kommer ni få läsa om i framtida inlägg! Så, detta var en liten introduktion till vad som komma skall. Nu väntar Sri Lanka! Woho

En välförtjänt sovmorgon

Kategori: Allmänt

Idag tog jag mig en välförtjänt sovmorgon och sov till kvart över 10. Tog mig en grymt skön dusch och sedan blev det en lugn morgon/förmiddag framför nyhetsmorgon med med en riktigt(!) frukost. 2 timmars spenderades sedan till att sitta framför datorn för att luska ut vart jag skulle få tag i all denna Kurslitteratur. Blev dock ganska besviken när jag insåg att endast två av mina 8 böcker fanns att få tag på i stan, så nu får vi se hur det blir med den där litteraturen som ska vara läst tills på torsdag:p hehe.

Gav sig iväg på stan för att få tag på mina ynka två böcker, först en sväng till universitetet och sedan till statsbibloteket. Någonting som tog mig ca 3 timmar med all transporttid, och som slutade med endast ett fynd. Boken "handbok om barnkonventionen" kunde varken jag eller bibliotekarien hitta, vilket jag kanske ska vara lättad över eftersom hon påstod att vi nog allt hade sett den om den fanns på grund av dess massiva storlek. Så dagen slutade med att jag fick tag på en av mina åtta böcker! Woho:)

Nu sitter jag på tunnelbanan på väg till Ekerö. Fotbollsträning ska de bli, men i och med min fortsatt sargade fot får jag nog nöja mig med att kolla på från sidan. Hejsvejs!

Tillbaka till storstaden!

Kategori: Allmänt

Nu har jag anlänt till storstaden. Och ja måste faktiskt säga att jag har hunnit med väldigt mycket på den korta tid jag har varit borta. En hel julvecka med mys har avverkats och sedan fylls listan bara på.. Nyårsfirande i Vemdalen med supergänget, skoteråkning med min favorit, längdskidåkning, sovmorgon, fotbollsträning, beeptest, stukad fot, avsked av en mycket fin vän, lunch med en annan fin vän, bad i badtunna, släktkalas, mys med pojkvän, mys med tjejvänner, mys med vanliga vänner, oändligt mycket tårtätande och mycket mer.. Och så har jag gått och blivit hela ett år äldre!

Tror därför att ni förstår varför det har varit ganska lugnt på "bloggfronten". Men nu är jag som sagt tillbaka till livet i stan, till livet som som student och till livet enligt Matilda! Så vad passar då bättre än att jag försöker slänga in ett inlägg då och då om mitt hyfsat normala liv i vår huvudstad?


Anledning till att jag har kunnat skriva detta långa inlägg beror till största del på att jag sitter på tunnelbanan. Såklart. Klockan 23.56 en måndag kväll. Bor numera i Kärrtorp och därifrån tar det närmare 40 minuter att ta sig till Åkeshov där jag har spenderar största delen av mitt liv som stockholmare, därför blir det långa resor när man vill umgås med sina kompisar. Och därav även detta långa inlägg.

Men nu är de slut på skrivandet för ett tag. vi hörs da huj!